MÅLBILD

Målbild

Till SKK/AGRS, SKK/CS 

 Kommentarer till målbilden 

 Det finns en stor frustration och ett stort missnöje med hur de senaste besluten från SKK/AK samt SKK/CS kommunicerats (läs: icke kommunicerats) med oss, de berörda ras- och specialklubbarna. Med föregående CS hade vi en kontinuerlig dialog, det framstod åtminstone som att det fanns ett samarbete och att våra röster ändå hördes, men det är möjligt att det bara var spel för galleriet. Efter KF förra hösten så existerar inte längre någon dialog. SKK arbetar inte demokratiskt och lyssnar inte på de som har expertisen (i det här fallet vi), utan tar beslut i mer eller mindre diktatorisk anda, trots att det ska vara en demokratisk organisation och trots att de som sitter i CS är valda av oss medlemmar. 

 I bildspelet om SKK:s programförklaring som presenterades på mötet med SKK AGRS (och som skickats ut till klubbarna) så står det: "Att enas kring en exteriör målbild, enligt standarden, ger vägledning i vad som krävs för att nå önskvärt hälsoläge". Det fanns inget i den här målbilden som var "enligt standarden". Och "att enas" verkar inte heller vara prioriterat, för trots att Helena Skarp tydligt sade att vi skulle ta med oss målbilden och reflektera kring den samt diskutera den med våra uppfödare, så gick det, mindre än en timme efter mötets avslutande, ut ett mejl från SKK till alla EB uppfödare, där det stod att nu har SKK haft möte med rasklubben och den exteriöra målbilden är klar att presenteras och kommer att publiceras på SKK.se så fort alla de berörda rasklubbarna haft sina resp. möten. I våra ögon är det diktatorsfasoner. 

 Av den målbild som AGRS tagit fram så finns ingenting kvar av den engelska bulldoggen som vi har i dag. Hur AGRS kan hävda att man kan tolka standarden på ett sätt som gör att hunden ser ut så som målbilden visar går över förståndet på alla som kan engelsk bulldogg. Och det visar ju att ingen, som varit delaktig i framtagandet av målbilden har någon kunskap över huvud taget om rasen. Kritiken som SKK/AK och SKK/AGRS har fått när det gäller processen kring framtagandet av dessa målbilder är i högsta grad befogad. Att ta fram målbilder totalt utan förankring hos dem som sitter inne med raskunskap är ett förkastligt tillvägagångssätt och visar bara ännu en gång hur icke-demokratiskt SKK agerar. Varför inte försöka samarbeta istället för att köra över?

 De som tagit fram målbilderna har inte tillräcklig raskunskap och de har inte heller bemödat sig med att sätta sig in i rasspecifika problem utan det är uppenbart att man dragit alla eller flera av dessa raser över en kam och bara förmodat att om ett problem finns hos en ras, så lär det finnas hos en annan – väldigt konstigt agerande. 

 I SKK:s målbild ser vi en högbent hund, med tunn och flat bröstkorg, lång smal hals, långt nosparti, plan rygg som nästan sluttar neråt mot korset samt en lång svans som når ner till hasorna. Varför hunden i den föreslagna målbilden plötsligt är högbent förtäljer inte historien och det kommenteras inte heller.

Den engelska bulldoggen har nos, dessutom ett längre nosparti än de övriga fokusraserna. Vi vet också att noslängd inte är avgörande för BOAS, det har även Jane Ladlow tydligt belyst, utan det sitter i andra strukturer hos vår ras. I rasstandarden framgår tydligt att rasen ska ha en ganska god längd på nospartiet. En engelsk bulldogg behöver också en god längd på skallen och det vill vi lyfta fram i vår målbild, snarare än ett ännu längre nosparti. 

 Ett av rasens kännetecken är dess särpräglade och väl rundade bröstkorg, som ska vara både vid och djup och därmed ge gott utrymme åt lungor och hjärta. En väl tilltagen bröstkorg är positivt ur BOAS synpunkt och det vill vi lyfta fram i vår målbild. Rasen ska ha en viss längd på halsen, med välvd nacke. Huvudet ska inte sitta direkt på skuldrorna. Det vill vi lyfta fram i vår målbild. Vi vet att fetma är en stor underliggande orsak till BOAS-problem. I rasstandaren står att den engelska bulldoggen inte ska visa tendenser till fetma. Det vill vi lyfta fram i vår målbild. 

 Öppna, icke stenotiska näsborrar vill vi lyfta fram i vår målbild. 

 När det gäller ögonen så är det en av punkterna där AGRS har dragit engelsk bulldogg över samma kam som mops och fransk bulldogg. Engelsk bulldogg har inga som helst problem med utstående eller klotrunda ögon. Det är således en helt irrelevant punkt. Däremot ser vi individer med lösa ögonkanter, så i vår målbild vill vi sträva mot normalt liggande och fasta ögonkanter. 

 Nästa punkt där AGRS har tagit för givet att engelsk bulldogg har samma problem som raser med mera fyrkantig kroppskonstruktion rör ryggen. Den engelska bulldoggens rygglinje, som ska vara något högre bak än fram, är ett av rasens omisskännliga kännetecken och det ska den få fortsätta att vara, för rasen har inga problem med ryggarna. Engelsk bulldogg ska till konstruktionen vara en aning längre än dess mankhöjd. I den hälsoenkät som skickades ut inför revideringen av vårt senaste RAS (2022) så var det 2 av 86 individer som uppgavs ha ryggproblem. Dessa två individer var dessutom väldigt nära släkt med varandra. Den här punkten vill vi stryka i vår målbild. 

 Den engelska bulldoggens korrekta svans är en s k "morotssvans". Den ska alltså se ut som en morot i formen och vara rak och ca 1 dm lång och rörlig. Det finns ingen anledning att rasen plötsligt ska ha en lång svans som går ner till hasorna. När det gäller svansar så har vi kunnat se att sedan SRD (BSI) infördes och svansar började uppmärksammas, så har vi genom väl genomtänkt avel ökat andelen korrekta och sunda svansar. I dag ser vi alltmer sällan knipta, trånga svansar eller "tryckknappar" till svansar. Vi vill lyfta fram den korrekta morotssvansen i vår målbild.

 Den engelska bulldoggen ska inte ha överdrivet mycket rynkor. I rasstandarden står att huvudet ska ha fina rynkor utan överdrift och rynkorna får varken vara uttalade eller hänga ner över ansiktet. Det står heller inget om att rasen ska ha en stor nosrynka, utan det står: "Nosrynkan, i de fall den förekommer, hel eller delad får aldrig negativt påverka eller dölja ögon eller nostryffel…". I dag ser vi sällan eller aldrig individer med så stor nosrynka att den påverkar och skadar hundens ögon eller hänger ner över nosen och näsborrarna. Det är således en onödig kommentar i målbilden. I vår målbild vill vi lyfta fram sunda rynkor utan överdrifter. 

 Våra nordiska kollegor, såväl uppfödare som domare, har uttryckt sitt stöd för den målbild som vi vill lyfta fram.

 Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg

Bilaga 7

BOAS-resultat Sverige till dags dato: Totalt 51 

Engelska bulldoggar har testats. Av dessa har:

 10 grad 0 

 37 grad 1

 4 grad 2

 1 grad 3

 91 % av de hittills testade hundarna har alltså grad 0 eller 1 och anses kliniskt opåverkade av BOAS. Motsvarande siffra i Storbritannien är 80 % (se bilaga 7). Det är således en överväldigande majoritet av rasens testade individer som är kliniskt opåverkade av några andningsproblem. Det här är första gången vi har ett tydligt vetenskapligt test som faktiskt visar hur det verkligen står till med vår ras hälsa och det visar sig att de inte är så sjuka som vissa belackare vill få det till.

  Rasklubben ska fortsätta att arbeta för att fler personer låter testa sina hundar (i o m att hälsoprogram 2 införs fr o m årsskiftet 24/25 så blir det ett krav på avelsdjur, men vi vill att individer som inte går i avel också ska testas) så att vi får ett större underlag, men det finns inte någon annan vetenskaplig forskning som visar att rasen är osund. 

 Vi har dessutom en högst aktuell dom fastslagen av Högsta domstolen i Norge, som tydligt säger att rasen inte är osund. Hur mycket ska krävas för att SKK ska stå upp för sina uppfödare istället för att skjuta på oss? Vi har gång på gång sedan trubbnosuppropet drog igång sagt att de stora problemen i rasen (raserna) i n t e finns hos seriösa uppfödare, som registrerar sina valpar i SKK och varav många ställer ut sina hundar, utan de stora problemen skapas av alla de som föder upp kullar utanför systemet. Seriösa uppfödare har inget intresse av att föda upp osunda hundar, för det drabbar uppfödaren hårt, medan oseriösa uppfödare inte bryr sig. Problemet är uppfödare som bara avlar för profit och den stora andelen smuggelhundar. Varför har SKK på alla dessa år inte satsat stort på att motverka hatstormen mot våra raser istället för att böja sig för den och snarare bli en del av den? Om SKK hade stöttat sina uppfödare, gått ut i media och visat att om man köper en valp av en seriös uppfödare, så är risken att valpen är osund väldigt liten. Visst – s k "måndagsexemplar" kan dyka upp hos alla uppfödare oavsett ras – det är levande materia vi jobbar med, men chansen att få en frisk hund som man kan leva länge tillsammans med är betydligt större om man köper en valp av en seriös uppfödare. Hur kan SKK i en tid, när renrasiga hundars (oavsett ras) anseende sjunker och blandrasers anseende ökar, lägga ner sin Kommitté för marknadsföring av rashundar? 

 Att SKK befinner sig i en förtroendekris är en underdrift. SKK förlorar medlemmar och kommer att förlora ännu fler om inte klubben börjar stå upp för sina uppfödare. Det betyder att ännu fler valpar kommer att födas utanför systemet och där finns inga krav på hälsotester. Hur gynnar det våra raser? Det är något som vi hoppas att SKK börjar ta på allvar – ni har i princip haft ett decennium (sedan trubbnosuppropet) på er att göra något åt problematiken med seriöst kontra oseriöst uppfödda valpar. Det är på tiden att SKK tar sitt ansvar och står upp för rasrena hundar! 

 Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg

Bilaga 8

Några kommentarer från uppfödare av engelsk bulldogg: 

 "Jag förkastar helt den målbild som SKK (jag sammanfattar alla styrelser och grupper under samma paraply, SKK, för enkelhetens skull) presenterat och som i min värld inte ens liknar den ras som jag föder upp och älskar. Jag står också undrande inför hur man ska få vår rena ras att bli som målbilden utan att den blir en blandras?

Jag förkastar även det sätt på vilket SKK har jobbat fram denna målbild, utan att föra en konstruktiv dialog med rasklubbarna om ett sunt och bra sätt att successivt få bort osundheter inom ramen för gällande rasstandarder. 

 Alla seriösa uppfödare av brakycefalraser välkomnar kravet på BOAS-tester som ett verktyg i ett medvetet avelsarbete och i utvecklingen av sundare hundar inom våra raser. Varför fortsätter man inte där och på samma framåtsträvande sätt med nästa problem? 

 För mig har SKK blivit en odemokratisk hundrasistisk klubb." 

 "Varför har inte SKK lyssnat på rasklubben och uppfödare som kan rasen?" 

 "Kan vi inte få utvärdera resultaten av RFG-s först? Varför börja med detta innan vi vet vad BOAS testerna ger?"

 Av alla de kommentarer som skickats in eller sagts till oss på möte, så är det tre frågor/kommentarer som sticker ut i antal:

 1) Kan vi inte få utvärdera resultaten av RFG-s först? Varför börja med detta innan vi vet vad BOAS-testerna ger?

 2) Varför har inte SKK låtit någon med raskunskap vara med i framtagandet av målbilden? 

 3) Målbilden visar inte en engelsk bulldogg. Vi står inte bakom SKK:s målbild.

Bilaga 9

Tankar runt målbilden för engelsk bulldogg - SKEB 

 Raspopulationen: 

 2015 registrerade SKK 149 stycken renrasiga engelska bulldoggar. Medlemskap i SKK krävs, så vi kan utgå ifrån att det är SKK uppfödare.

 2015 var det 1 202 stycken registrerade i Jordbruksverkets hundregister. Pekka (Per-Erik) Olson noterade skillnaden.

 2023 registrerade SKK 72 stycken engelska bulldoggar. Mellan dessa år hade både Trubbnosuppropet och "Ogulligt" kampanjerna drivits kraftigt i sociala medier, TV, Radio, veterinärhögskolan, veterinära vidareutbildningar, allmänheten osv där SKK ingick och även deltog aktivt. 

 2023 var det 2 140 stycken engelska bulldoggar registrerade i Jordbruksverkets hundregister.

 Det finns vissa skillnader i SKK och JBV registrerade hundar. Ett mått av mörkertal, åldrar och blandraser ingår i JBV register. Min poäng är dock att påvisa det lilla antalet engelska bulldoggar i förhållande till det totala antalet hundar 2023 - 1 151 000 stycken hundar dvs ungefär 0,18 % av totala antalet hundar i Sverige är engelska bulldoggar! Det är knappt 2 promille! En försvinnande liten andel!

 Mångårigt SKK anknutna Professor Åke Hedhammar intervjuades i Hundpodden - Vår bästa vän – Vad hände efter Trubbnosuppropet, 2 jan 2022. Åke berättade att han var stolt över att ha tagit Trubbnosuppropet worldwide. Vidare att han skulle stå bakom ett rasförbud om det var möjligt. Åke inkl anställd SKK personal, avlönade bla av våra medlemsavgifter, har aktivt deltagit i kampanjen mot brachys! Anmärkningsvärt och oacceptabelt! 

 För att visa på ett exempel från rasens hemland Storbritannien. De äger rasstandarden. 

 2015 registrerade The Kennel Club 6 960 stycken engelska bulldoggar. 

 2023 registrerade The Kennel Club 6 924 stycken engelska bulldoggar. 

 Rasstandard och utseende: 

 Av gamla målningar och fotografier, som är över eller runt 100 år gamla, går det att verifiera och dokumentera rasen. Rasen uppvisar då bara marginella skillnader i typ.

 Rasen och rasstandarden godkändes av The Kennel Club år 1873 dvs för 150 år sedan. Rasens utseende står sig över tid.

 Förklaringsmodell med CFR:

 Engelsk bulldogg har över åren haft vissa utmaningar. En av dem är andningspåverkan.

Det är viktigt att komma ihåg att det är enskilda individer i rasen som är affekterade, INTE hela rasen! Det är fortfarande oklart vad det beror på. Världsledande expert Jane Ladlow, Cambridge University, uppger att det är komplext och att mer forskning behövs. 

 Rowena Packers et al förklaringsmodell CFR från 2015, Conformity Functional Grading, anser att CFR är en metod för att bedöma risken för BOAS. Den baseras på mätning av huvud och hals, andningshinder och grad av korthet i nospartiet.

 Rowena Packers metod är i starka ordalag bedömd och utdömd av Professor Richard D Gill, Leiden University. 

 Packers et al studie följdes upp 2017 av Liu et al på tre raser, engelsk bulldogg, fransk bulldogg och mops . Även Jane Ladlow ingick som författare i studien. Den ger ingen bekräftelse på Packers studie utan ger starka bevis för att CFR mätmetod är falsk för de tre raser som studien gjordes på. Professor Richard D Gill avslutar med att Packers huvudantaganden om CFR var felaktiga. 

 BOAS-test

 Jane Ladlow, Cambridge University forskade i 10 år för att utveckla Respiratory Function Grading Scheme (RFG-S) för att bedöma BOAS. Det infördes i Storbritanien 2019 för att bedöma hundars andningsfunktion. RFG-S finns via licensavtal och utbildning av Jane Ladlow i 14 länder och fler tillkommer efter hand.

 RFG-S, BOAS test är evidensbaserat och är även ett mycket bra avelsverktyg. Det har visat sig i efterföljande testade generationer. Det är också unikt då allt testat material återredovisas till Jane Ladlow, som får en samlad bild över andningsfunktionen på olika brachyraser över världen.

 Jag är mycket positiv till att SKK nu har ett licensavtal med Jane Ladlow och RFG-S testet! Detta är en tydlig och vetenskapligt bevisad testmetod som fungerar! Dessutom får vi samma BOAS test runt om i världen. Det underlättar ett internationellt avelsutbyte. 

 Temperaturreglering och målbildens förlängda nos:

Åke Hedhammar anser att längden på nosen är viktig för att reglera kroppstemperaturen. 

 När jag aktivt undersökte detta för några år sedan med olika försäkringsbolag, verkade detta inte föranlett några större ersättningar vare sig för veterinärvård eller utbetalt livvärde. 

 Det har förekommit dödsfall där man har antagit att det har berott på överhettning. Om det beror på den korta nosen behövs forskning. Överhettning där hundar dör, förekommer även med hundar som har lång nos inkl dolichocefalisk huvudform. 

 Jag har högst amatörmässigt, testat syrehalt samt temperaturmätning vid belastning med tempoträning, vila, sval väderlek som varm väderlek. Puls och temperaturmätare var av professionell standard för veterinärbruk. 

 Vid belastning av tempoträning vid varm väderlek var hundarnas temperatur något förhöjd. Den normaliserades efter några minuter. Även min kroppstemperatur ökade något för att senare normaliseras. Det är normalt med en temperaturökning vid ansträngning.

Ett observandum är att engelsk bulldogg aktivt söker upp solen och tycks njuta av värmen mer än mina andra raser med lång nos har gjort. Det förbryllar och ger frågetecken ang ev svårigheter att temperaturreglera sin kropp. 

 Min studie är amatörmässig och med för få engelska bulldoggar, så det går inte att utesluta att rasen kan ha utmaningar i sin temperaturreglering. 

 Jag har tillsammans med vänner och SKEB genomfört nosmätningar, från yttersta spetsen på nostryffeln till stopet över nosrynkan på 70 stycken bulldoggar. Av dessa mättes 10 stycken finska bulldoggar och 10 stycken holländska bulldoggar för att se om det förelåg några skillnader mellan länder. Noslängden varierade mellan 2 cm till 5 cm. 

 Det finns då hos engelsk bulldogg redan en möjlighet att avla mot 5 cm, om det finns belägg för att temperaturreglering skulle förbättras. 

 Materialet är överlämnat till Åke Hedhammar för flera år sedan. 

 Svansförlängning i målbilden: 

 Inom engelsk bulldoggsavel har svansen uppmärksammats. I ex Frankrike har man medvetet avlat för längre svansar. Jag har uppfattat det för att få bort den sk "trycksvansen". 

 Det kan finnas en relation mellan sk korksvans och missbildning med ryggradsdeformitet, hemivertebrae. Antalet drabbade är okänt. Jag har följt engelsk bulldogg sedan 1972, drygt 50 år, och endast träffat på någon enstaka hund med dålig funktion i bakbenen. En hund skadade ryggen under intensiv lek med större hund och fick avlivas pga förlamade bakben. Mina erfarenheter är att det är sällsynt att rasen drabbas. Mig veterligen har vi inga "vingelhundar". 

 Det som är en målbild för oss uppfödare, är att komma ifrån den sk trycksvansen och det är ett skäl till att avla för lite längre rörlig svans i hälsoarbetet. 

 OFA – The canine health information center I USA. Det är en mycket stor organisation med världsrykte. OFA startade en spinal databas för många år sedan där syftet var för att se om det fanns en korrelation mellan svans och ryggproblem. Men den genererade inte tillräckligt med information. Den tycks inte finnas tillgänglig på OFA databas. 

 Lagstiftningen: 

 SKK hänvisar till lagstiftningen. Djurskyddslagen är en ramlag. Det innebär en vidare betydelse, som även medger ett visst mått av subjektiva bedömningar. 

 Svensk djurskyddslag är utformad så att den inriktar sig på individer. Den gäller inte raser eller raspopulation!

 Låt mig exemplifiera: 

 Bostonterrier  2071 st

 Eng.bulldogg  2140 st

 Fra. Bulldogg  16608 st

 Mops                  6 996 st 

 De 4 fokusraserna har 2023 totalt = 27 815 stycken brachys.  

Med hänvisning till det totala antalet i Jordbruksverkets hundregister 2023, och med hänsyn taget till att det finns ett visst mörkertal, att många människor har flera brachys, är det orimligt att anta att djurskyddsinspektörerna ska sätta allt med djurskyddsärenden och obligatoriska inspektioner "på vänt" för att kontrollera enskilda brachys. Efter inspektionen kräva veterinärintyg för att fastställa hälsostatus som bevismaterial. Därefter anmäla ägarna till polis/åklagare. De ska lägga arbetstid på utredningar. Till sist ska domstolarna lägga tid på en ofantlig mängd rättegångar.

 Det är inte rimligt att djurskyddsärende ang brachys ska prioriteras. Detta ska också ske i en mycket svår samhällssituation när rättsväsendet är hårt ansatt av grov kriminalitet. 

 Djurskyddslagen riktar sig mot individer. Inte mot hela raser! Detta har Karin Lundborg från Jordbruksverket och numera en deltagare i Samverkansgruppen för hundvälfärd förklarat för bla deltagarna från SKK. 

 Det jag misstänker är, att det kan ske och ev planeras, att Samverkansgruppen plus djurskyddsorganisation kan anmäla och driva lagföring för att statuera exempel. Liknande har skett tidigare när Maria Karlsson handledde Skånes djurskyddsinspektörer. 

 Samverkansgruppen, där SKK har flera deltagare, har aktivt och medvetet agerat så att protokollen förvaras hos SKK och Veterinärförbundet. Då behöver protokollen inte lämna ut enl Offentlighetsprincipen. Det innebär att det inte går att få insyn i Samverkansgruppen. Pekka Olson var den som enl protokoll skrev att protokollen skulle förvaras där. Han var då ordf i Samverkansgruppen. 

 Det finns ett statuerande exempel ang en Shar-Pei uppfödare som dömdes i Tingsrätt, Hovrätt, Förvaltningsdomstol och Kammarrätten. En trevlig uppfödare, som fortfarande har Shar-Pei och är medlem i SKK, enl de sista uppgifterna jag har om henne. 

 SAMMANFATTNING 

 Jag tar avstånd från målbilderna! Vi har en rasstandard sedan 1873 och via fotografier och målningar på rasrena engelska bulldoggar har bara små förändringar gjorts på 150 år! Det är inte korrekt att påstå att rasen har förändrats mycket över tid och att de därmed har fått sämre hälsa. Jag anser att rasstandarden ska stå kvar oförändrad. 

 Rasen har ökat i antal internationellt. De ingår och tillhör världens största raser numerärt. Veterinärmedicinen har utvecklats mycket över 50 år och det har naturligtvis betydelse för att förklara en del påståenden. Fler hundar – flera besöker veterinärer. Veterinärmedicinsk utveckling leder till fler diagnoser, fler behandlings alternativ, utveckling av medicinska apparater osv. 

 Vidare kan jag bevisa att vissa påståenden är medvetet falska och manipulerade för att ge ett intryck av att rasen/raserna har stora problem och att kraftfulla åtgärder krävs för att komma tillrätta med problemen. Se Veterinärtidningen nr 2 från 2018, artikeln av Professor Åke Hedhammar och Anne-Sofie Lagerstedt om opererade brachys över åren 2014 – 2016. Jag kan bifoga min granskning. Jag har även fått min skrivelse granskad, för att vara säker på att den är korrekt. Det är den.

Nu har vi äntligen fått ett evidensbaserat BOAS test utvecklat efter 10 års gedigen forskning av Jane Ladlow på Cambridge University. 

 Vi vet att RFG-S även fungerar som ett bra avelsverktyg! 

 RFG-S BOAS test finns nu i 14 länder och sprids fortfarande till andra länder. Det är viktigt, att vi ökar BOAS testningarna, då vi även ingår i en stor världsomfattande forskning. Alla resultat oavsett gradering sänds till Jane Ladlow. Det är ett unikt projekt! 

 Idag är hundavel internationell och det ger oss stora möjligheter att få ett bra avelsutbyte med andra nationer. Det lär även gynna den genetiska variationen. 

 Det är min absoluta ståndpunkt att vi ska fortsätta att RFG-S BOAS testa våra brachys och INTE ändra raserna enl SKK:s målbilder! 

 Åke Hedhammar anser att rasstandarden ska ändras. Jag ser målbilderna som ett led i detta. 

 Inom marknadsföring och lobbyingverksamhet ingår denna vedertagna arbetsmetod och strategi för att neutralisera motståndet och få människor att acceptera förändringar. På samma sätt, som upprepade påståenden över lång tid, ofta år, blir en sanning för folk. 

 Läs ex Facebookgrupperna Hundar – Ocensurerat och Hundvärldens baksida. Jag föreslog till Pekka Olson att personal och funktionärer skulle utbildas i BOAS för att få en balans och riktig information. Pekka vidtog ingenting av förslagen. SKK personal och funktionärer är inte immuna mot påverkansdrev. De är "vårt" folk och borde få korrekt information.

 Alingsås 2024-11-04 

Bilaga 10

Angående SKK's målbild på Engelsk Bulldogg 

 Lite bakgrundsfakta: 2015 när upproret startade mot hundar av brakycefal typ, 

 blev jag och en annan bulldogguppfödare; Yvonne Axling, tillfrågade att sitta med i Intygsgruppen, 

Vi satt där tillsammans med Åke Hedhammar och flera veterinärer. Skeb hade då precis skickat in till SKK ett dokument, ett hälsointyg, för godkännande till SKK liknande intyg fanns i England och Danmark. 

 Vi i Skeb ville använda det här i Sverige på våra hundar för att främja sundhet och friskhet. Det blev inget av det. På våra möten i Intygsgruppen försökte jag och kollegan Yvonne få fram att det hade varit bra om Sverige kunde anamma Boas-testerna som redan då påbörjats i England, vi behövde inte uppfinna hjulet igen. 

Vi kunde lära av England men vi blev nedröstade av Åke och de andra veterinärerna som menade på att vi var tvungna att ha ett mkt mer uttömmande intyg med ett eget test. 

 Åke ville ha ett temperaturregleringstest som var hans främsta argument, samt storleken på näsborrarna. Enligt Åke kunde våra hundar inte temperaturreglera sig och det hade absolut med näsborrarnas storlek i korrelation till temperaturregleringen. 

Jag och Yvonne försökte att påtala att det skulle vara bättre med ett test som gav enhetlighet som BOAS, vi kunde då prata med någon i England och säga min hund har Boas grad 1 och de skulle förstå vad det innebar. Detta är alltså nio år sedan!!!!!! Som vi ville införa BOAS i Sverige. Men icke, Åke ville köra sitt race, vi uppfattade att han drev sakfrågan med dubbla budskap; Han ville rasens bästa. ……Han ville göra ett eget intyg, gå i bräschen för brachyraserna….Här och i omvärlden. 

Men vad var det egentliga syftet? Vad kostade inte dessa intyg, utbildningar och möten, vår förening, SKK? Åkes test har nu gått i graven och sedan 2022 gör vi BOAS tester likt England…… Vi har nu haft Boas testet i Sverige 2023 och 2024. 

Helt plötsligt säger SKK att med 2025 är det obligatorisk inför avel att ha gjort ett test och att det skall göras varje år. Vilket de fick backa till att göras vartannat år. Vi sitter alltså i moment 22 på grund av SKK och deras arbetsmetoder. 

Där Skeb fråntagits sina möjligheter som rasklubb att verka för rasens bästa enligt rasstandarden. SKK har sinkat oss i nio år och nu kommer de med en målbild av bulldoggen som ser ut som något helt annat än en bulldogg. Nu vill de veta hur vi skall nå dit… För allt på den bulldoggen som vi har idag är en hög riskfaktor för BOAS enligt arbetsgruppen. 

Varför har inte denna arbetsgrupp velat ha någon representant från rasklubben i deras arbete? Men som en erfaren uppfödare och före detta ordförande i SKEB så vill jag aldrig nå deras bild av bulldoggen.

Personliga åsikter som jag inte har belägg för men som jag vill ta upp till diskussion: Jag får en känsla av att denna arbetsgrupp inte har hela historian med sig kring våra raser. Men jag kan ha fel. Men jag anar att det kliar i deras fingrar att få ha öppna stamböcker och påbörja korsningsavel för hur skall annars deras målbild uppnås. 

 Blev våra hundars grad av BOAS alldeles för liten, är de inte så sjuka som de hade önskat sig? Varför inte vänta på att kunna göra en ordentlig utvärdering av vad testerna visade innan de fortsätter med nästa steg? Enligt min åsikt hade Skeb tagit oss längre i hälsofrågan om vi fått fortsätta på den väg som vi var på för nio år sedan. SKK har istället sicksackat oss igenom det ena efter det andra som SKK presenterat. 

 Ewa Bewick, Kennel La Floredita 

Bilaga 11

Till SKK angående de 4 målbilderna,

 Jag skriver SKK på sökrutan i Google. Det första som direkt kommer upp är texten: Svenska Kennelklubben företräder alla hundar, hundägare och hundälskare i Sverige. Bli medlem och stöd vårt arbete för hunden! 

 Det är extremt tråkigt att vi som lägger vår själ och hjärta i att föda upp renrasiga, friska och hälsosamma hundar, blir totalt motarbetade och tillintetgjorda av vår EGEN klubb. Den klubb som ska stötta oss och säger att de ska företräda oss och våra renrasiga bulldoggar. 

 SKK påstår att våra hundar är sjuka. Jag kan inte förstå att om man vill kunna backa upp det påståendet, inte har för flera år sedan påverkat att klinikerna skall registrera hunden som renrasiga eller inte, genom att ägaren uppvisar ett av SKK utfärdat registreringsbevis. På det sättet hade man kunnat bevisa/ motbevisa att de är friska/sjuka. 

 Hur kan ni säga att det är våra renrasiga hundar som inte är hälsosamma, när det inte går att få fram att de hundar som besöker kliniken kan vara ett resultat av bakgårdsavel eller hundfabriker? 

 Idag översvämmas Blocket av fluffiga Franska bulldoggar eller fruktansvärda korsningar så kallade "exotiska". När dessa kommer till veterinärkliniker så registreras dom som till exempel engelsk bulldogg, fransk bulldogg- säkert ofta för att ägaren faktiskt TROR att de köpt en dito. Hur fel blir inte underlaget som sedan publiceras av veterinärer och som gemene man förfasas av! 

 Låta oss fortsätta arbeta framåt med RFG-S som SKEBs avelskommitte' redan 2015 - när det s.k. veterinäruppropet startade- begärde att SKK skulle införa- precis som andra länder redan gjort. Det tog 8 år innan RFG-S äntligen blev av och nu efter mindre än 2 år, kommer en helt ny och fullständigt dramatisk och omvälvande inriktning! 

 Vi var flera som BOAS testade våra hundar i Norge, för vi inte ville vänta på att SKK skulle implementera det här, det tog så lång tid. 

 Vi har svaga punkter hos våra raser som skall förbättras - det blundar vi inte för- men betro oss att vi inte ignorerar detta faktum. 

Med hälsning Karin Bratten Hill Butlers Finest Stolt ägare av Engelska Bulldoggar

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Publicerat i Veterinärtidningen 2018 nr 2.

 Artikeln hittas lätt på internet. 

 Granskning av artikeln "Kirurgiska ingrepp utförda i Sverige på brachycefala hundar med andningsproblem" av Prof Åke Hedhammar och Prof Anne-Sofie Lagerstedt

 Jag har valt att granska denna artikel samt vad som hände under åren 2014-2016 angående de brachycefala raserna för att försöka få en helhetsbild. Artikeln fick jag runt 2022 av Svenska Kennelklubben. En utlösande faktor för granskningen var Åke Hedhammars uttalande i Hundpodden Vår bästa vän – Uppföljning av Trubbnosuppropet – Vad hände sen? Jag bifogar mina kommentarer om Åke Hedhammars uttalanden i podden. Jag hänvisar till minuter, om det inte finns tid att lyssna på hela programmet. 

 I artikelns text återkommer värdeladdade ord, som jag har kursiverat, ex markant ökat, dramatiskt ökat, problemet är stort och ökande, anmärkningsvärt hög osv.

 Här är några exempel: Citat: 

" Problemet har uppmärksammats av svenska veterinärer som noterat att antalet brakycefala hundar som söker vård för andningsproblem dramatiskt har ökat under de senaste åren." (sidan 23) 

 Citat, del av texten : "... att antalet operativa ingrepp markant har ökat under de redovisade åren." (sidan 23) Åren är 2014 - 2016. 

 Författarna skriver att ökningen till största delen beror på ökad popularitet och medvetenhet om kirurgisk behandling.

 De utelämnar den mycket kraftfulla marknadsföring som förklaring till det ökande antalet operationer. Se tabell 1 i artikeln som visar skillnaderna i operationer för år 2014 och när kompanjen startade 2015 – 2016. 

 Kort bakgrund till kampanjen

 Kommunikationsbyrån, lobbyingföretaget, Geelmuyden Kiese fick i uppdrag av branschorganisationen Svensk Djursjukvård att stärka deras varunamn inför inträdet i Svenskt Näringsliv. De valde att fokusera på de sk trubbnosarna, de brachycefala raserna. Det är lättidentifierade raser, vanligt förekommande i samhället och där vissa individer har ett hälsoproblem som människor kan relatera till. Budskapet från branschansvariga och veterinär Marita Tauni Asp var att 90 % av alla trubbnosar hade andningsproblem. 

 Det blev en mycket stor och omfattande kampanj 2015 – 2016. Kampanjen kallades "Ogulligt" där Geelmuyden Kiese (GK) även vann det prestigefyllda priset en Golden Award. Källa: GK:s hemsida - Case 

 Mycket tyder på att veterinärernas "Trubbnosupprop" i juli 2015 och "Ogulligt" i november 2015 var planerat gemensamt.

Budskapet om att Trubbnosarna hade allvarliga andningsproblem var massivt på sociala medier, radio, flera TV inslag, tidningsartiklar, video som kopplades till "Ogulligt" med möjlighet för allmänheten att skriva på en lista. Listan överlämnades i TV sändning av Svensk Djursjukvårds branschansvarige Maria Lundvall till Lantbruksminister Sven-Erik Bucht mm. Utbildningsbolag som ex VetaBolaget, Blå Stjärnan Akademi erbjöd kurser i operationsmetoder. Vissa kliniker erbjöd extrapriser på operationer ex Anicura Västra Djursjukhuset i Göteborg osv.

Det var en effektiv och genomarbetad marknadsföring med flera aktörer involverade. Bland annat var AniCura kund hos GK, tre av fyra språkrör i Trubbnosuppropet var anställda på AniCura. Bolaget liksom Evidensia var representerade i Svensk Djursjukvårds styrelse. Det fjärde språkröret var konsult till Evidensia. Hur och om Evidensia var involverade är oklart. Att deras namn inte figurerade kan ha att göra med att de 2015 började diskussionerna om Evidensia skulle börsnoteras. GK tar då inte upp dem på hemsidan som kund.

 Rasklubbarnas ståndpunkt.

Citat: " Även om vi inte vet exakt hur många hundar av de kortskalliga hundraserna som lider av för trånga luftvägar är både veterinärkåren, SKK och rasklubbarna överens om att problemet är stort och ökande och att det krävs radikala åtgärdsprogram för att komma till rätta med det." (sidan 24) 

 För att kontrollera påståendet, har jag kontaktat styrelseordförande i rasklubbarna för Bostonterrier, Engelsk bulldogg, Mops och sekreteraren för Fransk bulldog, om de anser att problemet är stort, ökande och att radikala åtgärdsprogram behövs som författarna skriver. Rasklubbarna tar avstånd till texten och uppger att de inte har påstått detta. Det är osanning. 

 Sammanfattningsvis uppger rasklubbarna att vissa individer i raserna har andningsrelaterade problem, men inte hela raspopulationer, något som även stöds av Jane Ladlow. Det är fortfarande år 2024 oklart hur omfattande problemen är i de olika raspopulationerna. I vissa brachycefala raser verkar det dessutom inte vara några andningsproblem. Det evidensbaserade RFG Scheme BOAS test, utvecklat av Jane Ladlow, Cambridge University, har visat bra och lovande resultat hittills med många brachycefala hundar med utmärkt till mycket god andning.

 RFG Scheme test håller på att implementeras i hela världen under Jane Ladlows ledning och utbildning. Länderna har haft BOAS-testet under olika lång tid. Antalet testade hundar ökar tid. Det är positivt! 

 Bostonterrier, Engelsk bulldogg, Fransk bulldog och Mops är dessutom några av världens numerärt största raser till antalet. 

 Deltagande djursjukhus och kliniker. 

 7 stora djursjukhus och 5 medelstora till mindre kliniker deltog. De har mycket stort antal patientbesök per år. 

 Notera att enbart AniCura Regiondjursjukhus Bagarmossen, AniCura Djursjukhus Albano och AniCura Gärdets Djurklinik hade 2011 runt 65-70 000 patientbesök. Deras patientbesök har ökat ytterligare under åren 2014-2016

Redovisade operationer per ras 

 Kampanjen har påverkat antalet operationer. 2014 året innan kampanjen, opererades 39 st hundar. 

 När kampanjen var som mest intensiv 2015 och 2016 opererades 93 hundar resp 169 hundar, totalt 262 hundar på 2 år. Det är en kraftig ökning. 

 I sammanställningen redovisades totalt 307 st. 301 st opererade hundar, 6 st avlivades, 9 st var blandraser med brachys inblandade och 16 st var icke brachys enl texten. 

 Jag har valt att dela upp raserna i två grupper, de sk fokusraserna och de övriga opererade. 

 Jordbruksverket register har de åren av de fyra sk fokusraserna:

 Bostonterrier - År 2014 – 878 st, 2015 – 982 st, 2016 - 878 st 

 Engelsk bulldogg - År 2014 – 1 302 st, 2015 – 1 505 st, 2016 – 1 625 st

 Fransk bulldogg - År 2014 – 5 707 st, 2015 – 6 587 st, 2016 – 7 604 st 

 Mops - År 2014 – 4 007 st, 2015 – 4 587 st, 2016 – 5 041 st

 Totalt antal hundar för dessa fyra sk fokusraser är:

 År 2014 – 11 894 st hundar.

 År 2015 – 13 661 st hundar. 

 År 2016 – 15 148 st hundar. 

 Det är en ökning på 3 254 st hundar. Fransk bulldogg står för drygt hälften av ökningen. 

 Jordbruksverket register hade dessa år registrerade:

Shih tzu – År 2014 – 5 355 st, 2015 – 5 628 st, 2016 -5933st

 Griffon – År 2014 – 845 st, 2015 –856 st , 2016- 889

 Dogue de bordeaux – År 2014 – 531 st, 2015 – 552 st,  2016 – 593st

 Enl Jordbruksverket blir det totala antalet för dessa tre brachycefala raserna: 

 År 2014 - 6 731 st hundar 

 År 2015 - 7 036 st hundar 

 År 2016 - 7 415 st hundar. 

 I tabell 2 redovisas även opererade Shih tzu 3 st, Griffon 1 st och Dogue de bordeaux (DDB) 1 st, blandraser där brachycefal ras ingår 9 st samt icke brachycefal ras 16 st. 

 För att få en uppfattning om hur stort problemet är i raserna, måste det sättas i relation till raspopulationen enl JBV:s register. 

 Jag har inte funnit någon uppgift om blandraser där brachycefal ras ingår i JBV:s register. Jag kan därför inte sätta de 9 st opererade hundarna i relation till det totala antalet med samma härstamning. 

 16 st hundar av icke brachycefala raser är opererade. Det framkommer ingenstans, vilka raser det gäller. Jag kan därför inte heller här, sätta det i relation till rasernas total registrerade antal.

  Författarna har i tabell 2 räknat in Cavalier King Charles Spaniel (CKCS) som brachycefal ras. Detta är ett faktafel! Rasen är mesocefal. Det var 5 st CKCS opererade. 

 Jordbruksverkest register: 

 Cavalier King Charles Spaniel 

 År 2014 – 10 147 

st År 2015 – 10 417 

st År 2016 – 10 916 st. 

 5 st Cavalier King Charles Spaniel var opererade under dessa tre år. Sätts det i relation till det antal registerade hundar är det ett fåtal opererade hundar. 

 Det innebär att 16 + 9 + 5 = 30 st hundar räknas av. 

 301 st hundar är opererade under 2014-2016. När jag räknar av de icke brachycefala raser, blandraser med brachycelal ras och Cavalier King Charles Spaniel (30 st) återstår 271 brachycefala hundar.

 Sålunda är 271 st brachycefala hundar opererade 2014 - 2016. Jag väljer att använda år 2016 då antalet hundar som opererades var flest då. 

 Se ovanstående uppgifter om antalet per ras: 878 + 1 625 + 7 604 + 5 041 + 5 933 + 889 + 593 = 22 563 brachycefala hundar är registrerade på JBV av raserna Bostonterrier, Engelsk bulldogg, Fransk bulldog, Mops, Shih tzu, Griffon och Dogue de bordeaux. 

 Av 22 563 hundar är 271 hundar opererade. Det innebär att 0,012 % av den totala populationen brachycefala hundar av angivna raser är opererade! Det vill säga 1 %. Det lär finnas ett mörkertal i JBV register och de kliniker som inte lämnade in några uppgifter. Ser man till den låga procentandelen - 1 % opererade - lär den bara marginellt öka om alla kliniker redovisade opererade brachycefala hundar. 

 Citat: "Förutom de 307 hundar som ingick i studien vet vi från tidigare enkätstudier som utförts inom vissa av de berörda raserna, att det under samma tidsperiod utförts ett stort antal operationer på andra kliniker än de som deltog i vår studie." (sidan 26) Påståendet ska understryka, att det är ett stort antal hundar opererade, men utan att bygga på fakta, har författarna fabricerade påståendet!

 Citat: forts: "Vi vet också att ett antal svenska hundar varje år opereras utomlands och då främst i Norge. Sammantaget är det sannolikt minst dubbelt så många hundar som har korrigerats kirurgiskt under den aktuella tiden än vad som redovisas i denna studie. Vi vet också att ett antal svenska hundar varje år opereras utomlands och då främst i Norge. (sid 26) Författarna uppger inte antal eller var hundarna ska ha opererats. Rent fabricerade uppgifter när fakta inte kan presenteras. 

 Vidare skriver de, citat: "Om man ställer antalet hundar inom respektive ras som korrigerats kirurgiskt i relation till antalet hundar som var registrerade hos SKK och Jordbruksverket, tillsammans med uppgifter från enkätstudier ställda direkt till ägare av dessa raser, skattas att cirka var tionde till var femtonde fransk bulldogg och mops genomgår kirurgiska ingrepp med anledning av andningsbesvär.

 Motsvarande andel för engelsk bulldogg och bostonterrier är något lägre, men ändå    

Motsvarande andel för engelsk bulldogg och bostonterrier är något lägre, men ändå anmärkningsvärt hög." (sidan 26)

 Med hänsyn till ovan redovisade offentliga siffror enl JBV och redovisade siffror från djursjukhusen och klinikerna i artikeln, så är detta förfalskade och fabricerade uppgifter! Påståenden för att manipulera läsaren! 

 Svenska Kennelklubben (SKK) är en ideell organisation, som enbart registrerar renrasiga hundar med stamtavlor. Jordbruksverket är en statlig myndighet med regeringsuppdrag där det ingår att registrerar alla hundar. Det åvilar ägaren att följa lagen och registrera hunden. I vissa fall blir därför hundarna registrerade på både i SKK och i JBV. Jag har granskat siffrorna och använt mig av JBV register för att undvika dubbelräkning. 

 Hundarna, som tas upp i enkäterna, är kopplade till SKK/rasklubbar. Det är frivilligt att fylla i enkäten för medlemmen. Det sker sålunda en selektionsbias av vilka som väljer att svara. Det är en statistisk felkälla. Hundarna ingår också i JBV register. Det kan förekomma ett mörkertal, men denna sammanslagning är antingen ett medvetet val för att öka antalet opererade hundar eller ett tankemisstag. 

 Enl författarna är 157 st Franska bulldogar och 90 st Mopsar opererade – totalt 247 st.

 Registrerade i JBV år 2016 hade Fransk bulldog 7 604 st och Mops 5 041, totalt är då 12 645 st registrerade det året. 

 Det blir då 0, 019 dvs 2 % opererade! 

 Det blir då inte var tionde till var femtonde hund som opererats! Författarna medvetet överdriver och snedvrider sitt påstående! Påståenden manipulerar läsaren i påståenden som inte är korrekta! 

 Angående andelen Engelsk bulldogg och Bostonterrier är den citat:".. något lägre, men ändå anmärkningsvärt hög."

 Jag väljer här året 2016 av JBV:s registreringar, då flest hundar opererades.

 Opererade Engelska bulldoggar är 9 st och Bostonterriers är 10 st – totalt 19 st. Engelska bulldoggar har 1 625 st och Bostonterriers har 1 090 st, totalt 2 715 st enl JBV register för 2016. Det blir då 0, 007! Dvs inte ens 1 %. 

 Jordbruksverket hade totalt registerade hundar: 

 År 2014 – 791 000 st hundar

 År 2015 – 817 000 st hundar

År 2016 – 855 000 st hundar enl djurregisterenheten på JBV.

 Ålder på opererade hundar

 De opererade hundarnas ålder varierade. 5 st saknade ålder vilket innebär att 296 st omfattas av artikeln. 

 Medelåldern för operation är 3 år.

Författarna skriver att 240 st opererades mellan 3 mån till 4 år 11 mån plus dagar, totalt 240 hundar, dvs ca 80 % 

 Mops och fransk bulldog är brachycefala dvärghundsraser. De är färdigutvecklade mellan 2 ½ till 3 års ålder. Engelsk bulldogg är en medelstor hund. Den är färdigutvecklad mellan 3 år till 4 år. 

 38 st, 13 %, är valpar och unghundar mellan 3 mån till 1 år. Av dessa var 9 st yngre än 6 mån. De var ännu inte färdigväxta. 

 56 st hundar opererades mellan 5 år till 10 år 5 mån, dvs ca 20 %. 

 Typ av operationerna 

I artikel står det 17 st (mot tidigare uppgivet 16 st) icke brachycefala. Citat " ..hade alla enbart opererats för lång mjuk gom." (sidan 25 och 26) 

 Typen av kirurgiska ingrepp är uppdelade på 8 st gruppen av de 301 opererade hundarna. 

 Vidga näsborrarna - 67 st 

 Mjuk gom – 40 st 

 Kombination av näsborrar och mjuk gom – 133 st.

 Det är totalt 240 st hundar av 301 st dvs 80% av hundarna genomförde det som kirurgerna betecknar som sk enkel kirurgi. 

 Lång mjuk gom är också en relativt vanlig operation på travhästar och galopphästar. 

 Mjuk gom och gomseglet består av slemhinna. Vanlig kirurgisk metod är att bränna av vävnad och samtidigt försluts blodkärl. 

 De övriga kirurgiska ingreppen var; 

 Vidga näsborrarna + mjuk gom och + plastik luftsäck - 41 st 

 Vidga näsborrar + plastik luftsäck - 13 st 

 Vidga näsborrar + tonsillektomi (operera bort halsmandlarna) - 5 st 

 Mjuk gom + plastik luftsäck - 1 st

 Everterade luftsäck - 1 st 

 Totalt 61st hundar dvs 20 % 

Vidga näsborrarna och mjuk gom dominerar de kirurgiska ingreppen. 

 Samverkansgruppen för Hundvälfärd. 

 I artikeln skriver författarna citat: "Som en följd av uppropet beslutade den redan existerande "Samverkansgruppen för djurvälfärd", med representanter från bland andra Svenska Kennel klubben (SKK), Jordbruksverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen, Sveriges Veterinärförbund, Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap och Nationellt centrum för djurvälfärd att tillsätta arbetsgrupper med uppgift att arbeta med de frågor som tagits upp i trubbnos - uppropet. Samverkansgruppen uttalade att det inte är förenligt med svensk djurskyddslag eller SKKs

grundregler att använda hundar till avel som inte kan andas naturligt på grund av sin anatomi, dvs kortskalligheten". (sidan 23) 

 Jag noterar att författarna skriver Samverkansgruppen för djurvälfärd istället för Samverkansgruppen för hundvälfärd, men det kan vara ett skrivfel. Deltagare från Jordbruksverket har haft förhinder att närvara vid vissa möten och under en längre period hade de ingen utsedd representant överhuvudtaget. Samverkansgruppen har ändå uttalat sig och inkluderat Jordbruksverket vilket är anmärkningsvärt! Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap är första gången jag ser som deltagare. 

 I samtal med Åke Hedhammar har han berättat för mig, att han på 1990-talet skapade Samverkansgruppen för ett informationsutbyte mellan olika aktörer inom "hundvärlden". Sedan ett antal år tillbaka fokuserar Samverkansgruppen främst på Shar Pei, brachycefala hundar och smuggelhundar. 

 Från Sveriges Lantbruksuniversitet ingår flera ledamöter/deltagare. Över årens lopp har olika anställda inom SLU deltagit, men Åke Hedhammar, Bodil Ström Holst och Elina Åsbjer från SCAW har varit med i flera år.

 Samverkansgruppen har publicerat en del uttalanden både nationellt och internationellt. Det innebär att Sveriges Lantbruksuniversitet har uttalat sig i egenskap av medverkande och står bakom uttalanden. Hur mycket kontroll och medvetenhet har ledningen över detta? Hur ser mandat, redovisning och återkoppling ut? Hur redovisas det i årsberättelserna? Ex Elina Åsbjer på SCAW har redovisat deltagande i Samverkansgruppen, men ingenting är skrivet i SCAW:s årsberättelsen då Margareta Ste'en deltog. Det är viktiga frågor att utreda! 

 Efter ett stort antal samtal och skrivelser samt överklagande med dom i Kammarrätten, så fortsätter Samverkansgruppen att förhindra utlämnandet av protokollen. Det är oacceptabelt! Det är ett ledningsansvar att se till att det fungerar och att grundlagens Tryckfrihetsförordning efterlevs! 

 Sammanfattningsvis 

kan jag konstatera, med hänvisning till ovanstående och de fakta som presenteras, att artikeln är vinklad, överdriven och även innehåller fabricerade och oriktiga påståenden. Den ska ge läsarna ett intryck och uppfattning av att de brachycefala raserna har utbredda, allvarliga stora problem med andningen.

 Faktum är, att redovisade siffror på de opererade brachycefala raserna ligger på mellan knappt 1% till 2 % mätt i relation till registrerade aktuella raser på Jordbruksverkets hundregister för åren 2014-2016! 

 Faktum är också, att andningsopererade hundar ökade kraftigt under den mycket kraftfulla kampanjen 2015 till 2016!

 Senior Professor Åke Hedhammar och Senior Professor Anne-Sofie Lagerstedt är väl förtrogna med krav på saklighet och objektivitet inom forskarsamhället och den akademiska undervisningen! De har varit anställda och representerar Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) sedan decennium tillbaka. Det är anmärkningsvärt och allvarligt, då respekterade och högt meriterade personer uttrycker sig på detta vinklade sätt! Det riskerar SLU:s trovärdighet.

 Åke Hedhammar är en karismatisk och övertygande person. Det är lätt att lita på hans ord och utsagor. Det är svårt att upptäcka hans agenda.

Jag är djupt bedrövad! Artiklar, studier och forskning måste ha en solid saklig, opartisk och objektiv grund. Det ska vara trovärdigt! Båda författarna, med sina Professors titlar och meriter, har ett ansvar både gentemot sin arbetsplats Sveriges Lantbruksuniversitet anseende, som till studenter, kollegor och allmänheten. Vi alla måste kunna lita på att det som sägs och skrivs är objektivt, sanningsenligt och korrekt! 

 Denna artikel samt Hundpodden visar på behovet av att kritiskt granska uppgifter som presenteras av författarna. Det visar även behovet av granskning av deras forskningsstudier, speciellt inriktade på brachycefala hundar. 

 Det leder också till behovet av att ledningen för SLU, styrelsen med ordförande Joakim Stymne och rektor Maria Knutson Wedel, granskar det arbete som sker ute på fakulteten och att det även inkluderar professorerna arbete. 

 2024-05-13 Ingela Wikström-Johansson